Var ju som bekant i Oslo i helgen och tänkte visa upp en liten annan del av staden än Karl-Johans gate & slottet. Man kan ju lugnt säga att Oslo är kontrasternas stad. Bara nån gata ner från centrumgatan så ser det ut som Östtyskland 1981 typ.

Grafitti på varenda dörr och husvägg, rivna hus och öppna tomter mitt i stan, fallfärdiga kåkar överallt. Massor med hus var inplastade i väntan på fasadrenovering och hela den fina domkyrkan som ligger mitt i stan hade visst varit inplastad så i över 3 år. Nåt som också var väldigt störande är deras förmåga att blanda så många olika stilar. Mitt i en hyffsat fint kvarter med 20-30-talshus så kommer det ett stort grått komplex och efter det ett hus som ser ut att höra hemma i Lilja4-evers rysslandssuburb. En annan knepig grej är att det "fattades" hus, mittemellan två hyffat fina kåkar var det stora grusplaner/tomter i väntan på att nya hus ska byggas, något som verkade ha pågått en längre tid med tanke på den oerhörda grafittikonstnärliga utsyrsel på väggar runt omkring. Det sjuka är ju att det ser ut såhär mitt i centrala Oslo! Har svårt att tänka mig att det skulle se ut såhär bara nån gata ifrån Riksdagen eller Drottninggatan i Sthlm. Oslos ghetto ligger mitt i stan så att säga.





Bilderna förmedlar trots alla försök inte riktigt ändå sanningen; på många ställen såg det mycket, mycket värre ut.

På nåt sätt så var det charmigt ändå; strosa runt och fascineras av hur en stad såpass nära sverige och med istort sett identiska styren och samma folk kan se ut såhär. Men att dom låtit det gå såhär långt har jag jättesvårt att förstå. Björn rosengren hade nog inte så fel ändå när han "råkade" säga att Norge är Europas sista sovjetstat ;)

Nu var ju inte Oslo bara en ful stad, det fanns många fina och charmiga delar, självklart, men tyckte det kunde vara lite kul att visa 'myntets baksida' också :)

Avslutar med utsikten från skybaren på hotellet, det var iallafall mycket, mycket vackert!