Så var denna veckan slut då. I alla fall när det gäller jobb :) Trevligt avslut på veckan blev det också, fick sluta en timma tidigare,det gör en hel del när man jobbar till så sent som 22. Innan vi slutade så fick jag och Emil barnen i oss väckta till liv och vi beslöt att vi skulle ta oss från ena sidan på våran avdelning till den andra sidan (där stämpelklockan sitter) utan att nudda golv, hehe :) Och visst lyckades vi (ett litet undantag; vi var tvungna att ta två kliv på marken i en truckgång som är 6 m bred).

Imorgon grill i ösregn - på lördag grill med massor av vänner i lidköping :D

"Man ligger å skaver mest....funderar. Koncessionsavtalet med fyran ? hur blir det med det?

Våren 1992 gjorde SVT ett repotage om en gymnasieklass som skulle ta studenten i juni samma år. Var femte år har sedan teamet återvänt och kallat samman klassen för intervjuer, repotage och återblickar och det var i år dags igen, nu femton år efter de sprang ut från skolans dörrar. 

Det är jätteintressant att se vad som hänt, hur dom ändrats under åren och att titta på återblickarna med intervjuer av människorna om deras framtidsvisoner och planer för alla dessa år sedan.

Samtidigt är det också lite ångestframkallande och skrämmande att se hur snabbt tiden går och vad som kan (och inte har) hända (hänt) under alla dessa år. Man drar ju paralleller till sig själv när man ser sådana program, jag tänker tillbaka på skoltiden och på klasskamrater; jag tänker på vart jag är idag och var jag kommer vara om fem och tio år.  

I  juni är det fem år sedan jag tog studenten och jag kommer alltid minnas den dagen som väldigt delad, känslomässigt sett; man är fri och för första gången i sitt liv är man inte bunden till att göra något eller att leva upp till krav som andra sätter på en. Samtidigt såg man framtiden framför sig med skräckblandad förtjusning, var ska man jobba, när, var och framför allt vad ska man studera. Hur kommer mitt liv se ut?

Ibland ångrar jag saker tex.; att jag skulle tagit tag i mig själv tidigare och utbildat mig ett par år innan eller att jag skulle jobbat och sparat mer pengar för att kunna rest lite i världen innan man satte sig i skolbänken igen. Att ha vågat lite mer, riskerat lite mer.

Å andra sidan skulle inte mitt liv sett ut som det gör idag, med underbara vänner och en vardag som jag stormtrivs med, och att då tänka på hur saker och ting skulle och kunnat skett annorlunda är ju egentligen oacceptabelt. Förhoppningsvis är ju världen kvar om fem eller tio år och det kommer att finnas mycket tid till att se och uppleva mångt och mycket!

Om fem år är det tio år sedan jag tog studenten och trots att jag försöker så kan jag inte sluta undra och fundera på hur mitt liv kommer se ut då, precis som jag gjorde för fem år sedan om hur mitt liv skulle se ut idag. Vad kommer hända? Flytta till en annan stad? Till ett annat land? Klassträffar? Vänner och familj? Min erfarenhet är dock större nu än för fem år sedan då man som färsking sprang ut i världen (nåja Skara) och egentligen så tänker jag på framtiden med ett litet leende på läpparna och en ryck på axlarna. Vad som kan och inte kan hända får framtiden utvisa; jag lever i nutiden, med en underbar familj och vänner som betyder allt!