Häromnatten drömde jag att jag själv och mina klasskompisar dog i en flygolycka utanför Luleå flygplats.

Jag har drömt mycket senaste tiden, man drömmer ju iof varje natt men kommer ihåg drömmarna så tydligt varje morgon nuförtiden. Kanske beror det på att jag inte sovit en hel natt sedan november. Fattar inte vad det är med mig, kanske är jag undermedvetet stressad av skola osv, för jag har alla förutsättningar att sova; det är mörkt och tyst i sovrummet, det är svalt och skönt, jag blir trött framåt tio-elva och går och lägger mig. Jag kan dock inte somna, hur mycket, eller lite, jag försöker. 

Pratade med klasskompisarna efter lektionen i torsdags och vi kom fram till att det kan bero på avsaknaden av fasta rutiner. Jag har inget jobb att gå upp till, ingen familj eller andra att "bry mig om" eg. Im on my own och det sabbar nog min dygnsrytm. Att inte behöva gå upp till något överhängande, att behöva cykla bort till plasten och ställa sig vid ett produktuionsband, eller för all del, vilket annat jobb och vilken annan rutin som helst egentligen. Det man vinner på som distansstuderande äts lätt upp av nackdelarna. Inte så att jag skiter i skolan, tvärtom, jag ligger mycket bra till jäntemot studiehanledningarna och tentan som nrämar sig mot någon månad.

Det jag behöver är rutin. Ska göra ett nytt "veckoschema", upp klockan åtta, kort powerwalk, frukost, lite frukost-TV, biblioteket till klockan fyra och sedan simma en timma, ta det lugnt på kvällen. Kanske kan man somna bättre då. 

Egentligen har jag inget ont av, än så länge iaf, att inte sova så bra. Jag är pigg som en mört på dagarna och måt bättre än någonsin, mycket tack vare simningen och ändrade kostvanor, men det är just då man ligger där i sängen klockan halv två på natten och inte kan somna vad fan man än gör som är så frustrerande. Får väl se vad som händer. 

To be continued...