En arbetsplats kan vara hur bra som helst; god gemenskap, trivsel och bra relationer mellan arbetskamrater. Därför är det så synd att det behövs i värsta fall bara en person som kan ändra förutsättningarna totalt på en arbetsplats. Kollegor ställs mot varandra, trivseln körs i botten och diktaturskapet genererar ångest hos de anställda. Att inte få vara med att påverka och att inte längre trivas på sin arbetsplats och med sina arbetskollegor är fruktansvärt. På samma sätt kan en ny chef förbättra en dålig arbetsplats till en bättre men oftast är fallet det tidigare.

Bara mina tankar och avskrivingar angående chefdiktaturerna som ploppar upp till höger och vänster samt mina avreagerade tankar angående senaste månadernas händesler och missskötsel på och av en arbetsplats någonstans i skara (och nej jag menar EJ plasten)